I de flesta europeiska länder kännetecknades mellankrigstiden under 1920–1930-talen av ekonomisk kris och växande spänningar. De osäkra tiderna innebar också en ökad diskriminering av romer, en redan utsatt etnisk grupp. Romer registrerades på särskilda listor och tvingades ha med sig särskilda identitetshandlingar. I vissa länder införde myndigheter så kallade ”zigenarlagar” som reglerade och begränsade romernas dagliga liv och traditionella försörjningssätt.
