F1 Skadade Själar: Ceija Stojka

”När vi kom ut var vi sjuka, helt sjuka! Hjärtat var skadat, vårt huvud, våra själar var sjuka… Dessa människor skulle alla ha behövt vård. De skulle inte ha haft barn på fem, sex år – de få som kom ut och som fortfarande var kvar – tills de hade tillräcklig styrka, hade hälsan igen, kunde skratta igen och se att världen inte var så dålig…. Rädslan, alltid rädslan. Barnen växte upp med den. Det är därför de fortfarande vänder sig om när de går på gatan. Förstår du? De vänder sig om. Bara den som är rädd vänder sig om! När en människa kommer ut från lägret sjuk och med en själ som gör ont på grund av en far, en syster, en bror som aldrig kom därifrån, så kan denne bara få barn som också är skadade i själen. De kommer till världen, du ser hur söta de är, så vackra. Du uppfostrar och tar hand om dem, du kysser dem och älskar dem. De växer upp, men rädslan du bär på överför du på barnen med modersmjölken.”